Jack i gräset           Fabio och Collin i höet                 Lazy vilar

Fabio och Jack är olika på alla sätt. Fabio är jättestor, Jack pytteliten. Fabio är klumpig och lite trögtänkt. Jack är pilsnabb och smidig både i benen och huvudet. Fabio bär omkring på sina mjukisleksaker och vårdar dem ömt. Jack sliter dem i småbitar och drar ut stoppningen. Men deras olikheter till trots är de allra bästa vänner. Den stora Fabio tror att han är liten som Jack, som i sin tur betraktar sig själv som lika stor och mäktig som Fabio. Men det är Jack som bestämmer - med ålderns rätt. Han är några år äldre än sin kompis.

De två gör det mesta tillsammans. Om en av dem vill gå ut kommer genast den andra springande för att följa med. Står Jack på trappen och skäller för att få komma in, går han aldrig in förrän Fabio också kommit.

De busar så det står härliga till. Med långa, sävliga språng springer Fabio runt huset och genom trädgården med lille Jack efter sig. Jacks små korta ben galopperar på så snabbt att de inte syns och för att riktigt få upp farten fäller han öronen bakåt så att luftmotståndet minskar. Han genar här och där och hänger med även när Fabio riktigt sätter fart på sin stora kropp. Och när Fabio tröttnar på jaktleken, vilket han gör ganska snart, så ser Jack till att få fart på sin store vän igen. Ingen orkar stå emot en tjatande envis liten terrier.

Lazy, som ju är ensam tjej, deltar inte gärna i killarnas burdusa lekar. Då och då får hon dock fart på benen, men då väntar hon in dem, springer med en bit, sätter sig sedan och väntar tills de passerar nästa gång. Hon är lite bekväm av sig och tycker det är alldeles för jobbigt att kapplöpa runt huset. När pojkarna blir för ivriga och inte ser upp och kommer för nära henne blir hon jättearg och talar verkligen om det för dem. Hon kan få dem att stanna upp mitt i de ystraste krumsprång och de lommar slokörade iväg.

Att de två små terrierhundarna har huvudet på skaft bra mycket mer än sin store kompis visade sig tydligt häromdagen.

Fabio kom ut på trappen och hittade en av sina favoritleksaker som han hade glömt der. Glad och lycklig över detta hoppade han upp i luften och försökte samtidigt vända för att hinna ta sin leksak i språnget utför trappen. Leksaken ramlade ner i källartrappen under. Fabio blev alldeles bekymrad. Han tittade ner i källartrappen, försökte sträcka sig efter sin lekis, provade att sätta ut en tass på källarens trappräcke, men inget fungerade. Han tänkte och tänkte, men kom inte på någon lösning på problemet. I ställer traskade han ner för trappen, lyfte på benet mot körsbärsträdet och ägnade sig åt att än en gång försöka slita upp spireabusken på hörnan. En stund senare stod Jack på trappen, upptäckte lekisen i källartrappen, sprang snabbt nerför trappen, runt buskarna och ner i källartrappen och hämtade leksaken – som han sedan slet sönder. Lazy kollar alltid vad som ligger i källartrappen innan hon går ut i trädgården och hämtar om det är något hon vill ha. Fabio kanske lär sig med tiden, annars får väl småttingarna hjälpa honom att hämta.

H EM